mirax

Det var allt svårare att andas för den sjuårige pojken. Hans rossliga, tunga andetag började gradvis bli tunnare. Vita moln dansande graciöst från hans små, darrande läppar och där kylan smekte dom blå.

Han hade tänkt försöka hitta dom som skulle hämta honom.

Synfältet växlades mellan vitt och svart varje gång den lilla pojken slöt sina ögonlock för att sedan som i en evighet kunna slå upp dom igen. I början kunde han se dom små, vita snöflingorna som landade framför honom. Nu hade han svårt att urskönja var den ena snöflingan började och var den andra slutade.

Det var så äventyret började.

Han började bli alltmer trött och och huvudet bultade. Han hade ramlat nerför backen och landat med huvudet mot ett träd. I sitt sökande hade han kommit ur spår då den stora, snötäckta backen inbjöd till lek. Han hade försökt resa sig, men allt snurrande tog kraften ur honom och han hade snabbt sjunkit tillbaka till snön. Där låg han orörlig.

Dom vuxna hade talat om för honom att en dag så skulle någon komma för honom.

Pojken kände sig tacksam över att solen stannade uppe några minuter till för hans skull. Han hade så svårt att somna när det var alldeles becksvart.

Tidigt denna morgon bestämde han sig för att hämta dom.

Allt började fara utom fokus. Hans tankar började vandra iväg tillbaka till barnhemmet.
Där det var så varmt. En nedsliten säng och den vanliga soppan.

Han skulle allt visa för sina nya föräldrar att i han, ja, där bodde det en modig och tapper själ.

I takt med att solen gick ner började hans andetag upphöra alltmer och hans medvetande försvann i total mörker.

Pojken var helt oförvissen om de knarrande ljud som kom emot honom. Ljud som vittnade om en man som gick fram där i sin väg. Skidbacken var stängd och mannen som ägde en stuga en bit bort, var ute på sin vanliga söndagspromenad när han skymtade något annorlunda på sidan av backen.

Mannen tittar storögt på det lilla kroppen som är nästan helt täckt av snö. Han kollar pulsen, tar av sig sin jacka och lindar den om pojken. Han undrar vad pojken gör där och hur oroliga hans föräldrar nog var. Han lyfter upp pojken och skyndar tillbaka mot stugan där hans fru och svärmor väntar.

Så småningom börjar pojken vakna till liv. Hans ögonlock fladdrar frenetiskt. Ett varmt, ljust sken svävar framför hans syn och han försöker vänja sig vid det. En krypande känsla överkom dom små benen och hans kinder skiftar mot en klar, rosa färg.

Han drar förnöjt en suck och öppnar sina ögon helt. Han ser att han sitter i en soffa med flera lager filt om sig med en öppen brasa framför honom. Hans blick fastnar för några sekunder mot lågornas försök till att förföra hans sinne. Han rycker upp ur hans drömlika stånd när veden från brasan knastrar till.

Han tittar till höger och ser en äldre dam sitta vid en gungstol med en stickning i handen och helt i sina egna tankar. Just som han undrar om hon är verklig tittar hon upp mot honom. Hon ler, vänder sig till vänster och ropar på någon.

Bakom hans rygg hör han nu fotsteg. Mer än en kan han konstatera.
Mycket riktigt, in bakom honom kommer en kvinna och en man runt 30-års åldern. Mannen står kvar i öppningen medans kvinnan sätter sig bredvid honom. Hon ler mot honom.

- Hej, säger hon.
- Hej, ni är mina nya föräldrar va?
- Va? frågar hon och ser överrumplad ut.
- Ja... Jag väntade på er på barnhemmet, men ni var så sena så jag tänkte visa mig duktig och hitta hem först.
Hon tittar på sin make och vänder sig sedan mot den lilla pojken som satt brevid henne.
- Vad heter du? undrar hon.
- Jonathan, svarar han stolt.
- Okej Jonathan, vänta här så ska jag hämta dig en varm kopp choklad.
Pojken nickar glatt tillbaka mot henne, vänder sig mot brasan och sjunker längre ner i soffan.

Kvinnan går mot sin make som håller ut en arm och lägger armen om henne när hon närmar sig. Både ler mot varandra med tindrande ögon, outtalade ord som endast dom kunde förstå.
Kvinnan ställer sig på tå och mannen böjer sig ner för att kyssa hans älskade hustru. Sedan lösgör sig kvinnan ur hans famn och går mot köket.

Den äldre kvinnan som hade suttit och iakttagit hela scenen småskrattar för sig själv för att sedan fortsätta med sin stickning.

Mannen går fram till pojkens andra sida och sätter sig ner. Pojken sätter sig rakt upp och tittar frågande på mannen. Han i sin tur lägger armen om pojken och kramar bestämt, men vänligt hans arm.

- Hörru min gosse, nog ska det väl ändå vara marshmallows i varmchoklad va?
Pojken lyser upp och nickar ivrigt. Mannen ler tillbaka med ett nick och vänder sitt huvud upp.
- Hörde du det mamma? Våran son ska ha marshmallows i! tjoar han.
- Uppfattat! Hörs en glad kvinnoröst svara tillbaka.

Ute i den klara midvinternatten ses rök stiga upp från en skorsten. En stuga fylld med värme.
Ovan faller en stjärna och siar om kärlek och trygghet om deras framtid...


3/3 ~ 4/3-12



I do not own this picture, taken from polyvore.