NO KIDS for me
Inga barn för mig!
Det finns en del som vet om att jag inte vill ha barn och det är något jag har känt länge (sen jag var betydligt yngre). Dock finns det tre tillfällen som motsäger detta, så jag tänker ta upp det och förklara det närmare.
Jag hade en period (för några år sedan) där tankarna skiftade från att ha barn i framtiden till inte. Jag förstod dock efter en tid att nä, det var äggklockan som tickade och inte mina känslor som pockade på.
Det finns en del som vet om att jag inte vill ha barn och det är något jag har känt länge (sen jag var betydligt yngre). Dock finns det tre tillfällen som motsäger detta, så jag tänker ta upp det och förklara det närmare.
Jag hade en period (för några år sedan) där tankarna skiftade från att ha barn i framtiden till inte. Jag förstod dock efter en tid att nä, det var äggklockan som tickade och inte mina känslor som pockade på.
Ett par år sedan övervägde jag att bli surrogatmamma om det hade varit möjligt. Detta eftersom jag lärde känna en person via Sinnena's som så gärna ville bli mamma, men chanserna var gode låg. Detta nämnde jag för min syster nått år eller två (efter att jag varit på Sinnena's) och hon tyckte att jag kunde vara surrogatmamma åt henne i framtiden. Vilket jag sa okej till. Då. Idag är en annan femma då jag har tänkt över det hela och känna, näe bara tanken att va gravid får mig väldigt illamående.
Jag har visserligen pratat om adoption enbart för att jag tycker det är ett bättre alternativ (och då menar jag inte enbart mig själv, mest för andra). Detta pga populationen i världen, inte för att jag tycker att andra inte ska skaffa egna (biologiska) barn.
Därför listar jag nedan (inte i någon specifik ordning) till varför jag inte vill ha barn:
1. Bara tanken (gravid) får mig riktigt, riktigt illamående. Som en liten alien som inte hör dit.
2. Det är inte min livsstil. Tanken att ha en familj med barn är inte min grejj. Awesome för dom som har valt det, jag ser inget fel med det. Det är bara inte rätt för mig. Det gäller även då livsstilen i framtiden.
3. Jag ser mig själv resa hit och dit. Då menar jag inte semester. Från månader till år, vem vet.
4. Jag tycker om att sova.
Och här kommer svar till frågor som jag har fått (och jag har svarat på den frågan till personen/erna i fråga):
1. "Du har inte träffat den rätta än, du kommer (kanske) ändra dig". Nej, mina känslor kommer inte att ändras när jag väl skaffar en karl (den rätta). Mina känslor kommer från inifrån samt att jag har granskat mig själv vad jag vill och hur jag vill leva min framtid och som jag känner hur mitt liv kommer att utspela sig.
2. "Tänk om han vill ha barn?" Då är han inte den rätta från första början. Mina känslor ändras inte för att den andra personen vill ha barn.
3. Det blir en uppoffring för mig då jag inte kan ge nått, jag inte vill ge (ett liv). Jag ska göra saker för mig själv och inte göra nått för nån (skaffa barn) som jag inte vill göra.
4. Att skaffa barn innebär mer ansvar. Stora ansvar. Och utgifter. Det är ansvar och pengar jag känner jag inte vill ägna min tid och uppmärksamhet på. Jag vill leva mitt liv på mitt vis. Inte för att andra personer har valt att bli föräldrar. Det kanske ger deras liv glädje och mening, men det kommer det inte göra för mig. Great for you, not for me. Vi vill alla olika saker här i livet.
5. "Du är fortfarande ung." Jajjemen, det tänker jag vara för resten av mitt liv. Jag är 30 och har haft dessa känslor sen drygt 17 år tillbaka (från en gammal notering, ända upp till 21 års ålder). Att vara 30 år är måhända att fortfarande vara ung, men jag är gammal nog att du ska komma ihåg att jag kan göra mina egna val här i livet.
JAG ÄR EN VUXEN MÄNNISKA.
6. "Tänk om han har barn?" Ja tänk om, det gör inte mig mamma till hans barn och det kommer inte få mig att vilja ha barn för att han har det. Dessutom ser jag inte mig själv ha ett förhållande med nån som har barn lika lite som att jag skulle dejta nån som inte skulle vara vegetarian/vegan samt någon som snusar eller röker.
7. "Du kan åtminstone få barn! Inte alla kan!" Är inte ett skäl till att jag ska skaffa barn. Ja, det är tråkigt för de som försöker eller inte kan få barn, men det gör inte att jag vill ha barn.
SIMPLY PUT: IT'S NOT MY CALLING
Det känns dock skönt att jag än så länge inte fått höra att jag skulle vara självisk för att jag inte vill ha barn eller försöka ge mig dåligt samvete för att jag inte kommer ge några barnbarn till min mamma.
För övrigt, bara för att jag inte har barn betyder det inte att jag hatar eller ogillar barn.
Om detta inte sjunker in så länkar jag här nedan en artikel och en video (obs, videon är på engelska och "sassy") som besvarar dessa frågor och funderingar som nån kan ha om kvinnor som inte vill skaffa barn.
http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/7-saker-du-maste-sluta-saga-till-kvinnor-som-valjer-bort-barn/
Kommentarer
Trackback