mirax

qiuping.lu: Hello, game321, No.006 is working for you.
qiuping.lu: Can I help U?

 

ME: Yeah
ME: the game loads to 100% but afterwards I get a dark green background scene
ME: is that something familiar?

 

qiuping.lu: you can change another browser

 

ME: What can I do about it?
ME: How?
ME: Sorry, I have never done that before

 

qiuping.lu: what browser do you use?

 

ME: Mozilla Firefox

 

qiuping.lu: you can change another

 

Mari E: What would the best browser option be?

 

qiuping.lu: you can try firefox

 

ME: I am using firefox.. is it not the same?

 

qiuping.lu: it is same

 

ME: So you want me to change something I already have and using.. I don't get that

 

qiuping.lu: you mean what

 

ME: I don' get what you're saying

 

qiuping.lu: can you play the game ?

 

ME: No, it loads to 100% then I just get a simply dark green screen

 

qiuping.lu: did you change another browser ?

 

ME: NO, I'm using the best one there is (in my opinion) and that is firefox

 

qiuping.lu: yes ,does it work ?

 

ME: No

ME: That's what I have been telling you

ME: Are you.. qualified to be a supporter?

 

qiuping.lu: i am sorry ,our tech is working on it ,

 

ME: I'm just wondering if "my" problem is on this side or it's something others are dealing with it as well

 

qiuping.lu: there are so many players have your problem like you ,so we tried to dealing with it ,but you should give us time

 

ME: Well of course I can do that! I'm just asking to get an answer so that I can stop trying to load the game for the meanwhile

 

qiuping.lu: sorry for that ,you can try it later

 

ME: No need for apologies, you have done nothing wrong. I just simply asked to know if I should keep trying or come back another time/day :)
ME: Thank you for your help

 

qiuping.lu: you are welcome

 

 

 

 

2011-03-26

 

 

 

 

 

 

Det första jag såg var mina egna ögon. De stirrade tillbaka på mig med olika uttryck. Vilket var det sanna? Chock, upphetsning eller ilskan? Tillsammans utgjorde de en blandad sörja av svart gegga utan en fast punkt.

 

Mina andetag och puls var ojämna. Hjärtat pumpade frenetiskt. Mina kinder ackompanjerades av rödstänkta fläckar.

 

Jag sträckte ut mina fingrar för att vidröra den blanka ytan som satt på väggen. Var detta jag?

 

Min blick vandrade nerför min vänstra hand mot hörnet. Där stod jag och stirrade på henne. Hon låg med ryggen mot mig. Det var över. Från och med nu existerade inte "vi" och "oss".

 

Jag nåde inte vända mig om för att se sanningen.

 

Se hur hon blev allt kallare. Se när hennes värme spred sig runt henne som en matta.

 

Vad hade jag gjort?

 

Vad... Har... Jag... Gjort...?!

 

 

 

 

2012 eller -13?

 

 

Jag växte upp med tvångstankar om att utbilda mig så att jag kan börja jobba och halvt leva Svensson livet i den tidsaspekten som är normen i vårt samhälle, men det gick inge bra eftersom jag brottades samtidigt med stress, ångest och depression.

 

Ta mig t.ex... Jag är 30 och jag har för ett år sen läst upp mina gamla betyg.
Hade du frågat mig 10 år sen så skulle jag känna att jag själv skulle ha vid det laget ha en universitets utbildning, ha ett bra jobb och pojkvän/sambo alternativt make.
För andra, planer på att skaffa barn eller ska ha barn vid den åldern.

 

Mina tvångstankar finns inte längre, men jag märker av smått här och där att några visar tecken på att ha dessa tankemönster. När det gäller mot mig.
Det är jobbigt, självklart är det jobbigt.
De må bry sig om mig, men det är ingen bra gest. Jag har nog med att utforska mig själv och vad jag vill utan att behöva bli påmind att andra "ser" mig. Var snäll och sluta ge folk (inte bara jag) den här sortens uppmärksamhet.

 

Jag hittade en video som jag tycker beskriver väldigt bra om hur en lär märka till att en själv inte går mot den rätta vägen.
Jag är som sagt medveten om dessa tankar och jag delar med mig denna video för att uppmärksamma andra och att det i sin tur inspirerar andra att ta steget till att gå sin egen rätta väg.

Obs, på engelska!

Let's start with the bad news of today... My (white) Sony Xperia took a dive into the toilet bowl at work today... Great... just great... It wasn't fun at all... but still funny in a way. I wrapped it up in paper after failing to make it work. You have served me well phone.. Whole 2 months... And it was my first touchscreen too :(

 

Good news is that I had a lovely dream when I had a nap on the couch today! About RUNNING MAN!

It was about an Angel seeking help of RM for a particular reason. Those details is being written down and will be sent as an idea for a episode on RM.

 

OMG! I would be so thrilled and happy if it gets picked!

 

RUNNING MAN FIGHTING!

 

Ji Hyo: You're the Ace! You're one of the two people I would want to team up with first. Well I guess it's every RM fan dream to team up with everyone at some point, but as said before, you're the one of the two I would want to team up with the first time :) Also, I believe that you're very loved and have a group of fans among the angels! Hugs!

 

HAHA: I love your laugh! Especially the ones when you burst out laughing! (My favorite episode when you did this is the 12 year old intern. It's at the beginning of the episode when you're in the car and tell your intern "not to do this".) Also, I would describe you as a genius madman. Or mad genius. Both work well lol. Oh, you should totally pick that up and make your own episode.

 

Lee Kwang Soo: You've grown on me, I can tell you that. In the beginning it was your cheats that I wasn't too fond of. Probably because it was a tad bit too much for my own liking. My kind of like is the one where the "rumour slander" you had going at the start of RM. Hilarious! I've started to cheer on you even more :)

 

Kim Jong Kook: If you ask me, I would say that you smile with your eyes. Your smile is amazing! It's been a while since I last time heard that "Meow" sound affect in the show. It's so adorable! Jong Kook fighting!

 

Yoo Jae Suk: I've actually got used to seeing you without your glasses and I think that you're not ugly. Surprised right? Your voice impersonations are soooo good! I would love to hear more of them! Also, you're an inspiration! I just would love to see more episodes with you and Hunter! Tehee! <3

 

Gary: GARYYYYYYYYYYYY! You're also not ugly! You're GOOD LOOKING, CHARMING AND CHARISMATIC! Don't let anyone take that away from you! :)

 

Jee Seok Jin: I'm so sorry, I hope I spelled it right! Well as it wasn't stated who this other person I would want to team up with first, it can only mean one thing.... YOU are that other person! I would have wanted to team up with you first! You are so funny! It almost brings me to tears! Your cheesy-ness is so charming! <3 And if it's a three people in a team that would be you and Ji Hyo!
OPPA! FIGHTING!

 

Jag är ganska säker på att om ni har läst ett blogginlägg eller diskussion om ett visst ämne så har ni stött på ovanstående rubrik som mening i kommentarerna...

Gnäll inte bara på.... tralalalala...

Hur ska jag fortsätta... okej, så här är det... Personen/erna som tar upp en särskild fråga i ett ämne lär göra just det. Inte hela ämnet, inga utsvängningar. Ett ämne, en fråga som är viktig för just bloggaren/trådskaparen och som har dykt djupare i frågan eller lyfter fram den.

Självklart finns det mer i (huvud) ämnet, men det är inte det som är fokus här eller hur?

Det är inte deras ansvar att ta med allt rörande ämnet/frågan.
Ex: Någon skriver mer ingående om grädden på tårtan (ni vet, “äta hela tårtan”), men ni vill att man ska skriva om hela tårtan eller: "Gnäll inte bara på grädden, titta på strösslet!"

Om DU tycker det är viktigt att peka ut fler fingrar bara för att bloggaren/ts bara gör det åt ett håll så kanske du kan starta din egen tråd/blogg och göra det, istället för att plita ner en kommentar som lyder “gnäll inte bara på” i ett försök att få personen känna sig skuldmedveten.

Barbro, jag tittar på dig.

Ps. Namnet Barbro kan vara påhittat, eller inte.

Ps2. Oh the irony om jag får en kommentar som lyder “Gnäll inte bara på”... Jag kommer svara:

"L-O-L, I see what you did there"

 

Inga barn för mig!

Det finns en del som vet om att jag inte vill ha barn och det är något jag har känt länge (sen jag var betydligt yngre). Dock finns det tre tillfällen som motsäger detta, så jag tänker ta upp det och förklara det närmare.

Jag hade en period (för några år sedan) där tankarna skiftade från att ha barn i framtiden till inte. Jag förstod dock efter en tid att nä, det var äggklockan som tickade och inte mina känslor som pockade på.

Ett par år sedan övervägde jag att bli surrogatmamma om det hade varit möjligt. Detta eftersom jag lärde känna en person via Sinnena's som så gärna ville bli mamma, men chanserna var gode låg. Detta nämnde jag för min syster nått år eller två (efter att jag varit på Sinnena's) och hon tyckte att jag kunde vara surrogatmamma åt henne i framtiden. Vilket jag sa okej till. Då. Idag är en annan femma då jag har tänkt över det hela och känna, näe bara tanken att va gravid får mig väldigt illamående.

Jag har visserligen pratat om adoption enbart för att jag tycker det är ett bättre alternativ (och då menar jag inte enbart mig själv, mest för andra). Detta pga populationen i världen, inte för att jag tycker att andra inte ska skaffa egna (biologiska) barn.

Därför listar jag nedan (inte i någon specifik ordning) till varför jag inte vill ha barn:

1. Bara tanken (gravid) får mig riktigt, riktigt illamående. Som en liten alien som inte hör dit.

2. Det är inte min livsstil. Tanken att ha en familj med barn är inte min grejj. Awesome för dom som har valt det, jag ser inget fel med det. Det är bara inte rätt för mig. Det gäller även då livsstilen i framtiden.

3. Jag ser mig själv resa hit och dit. Då menar jag inte semester. Från månader till år, vem vet.

4. Jag tycker om att sova.

Och här kommer svar till frågor som jag har fått (och jag har svarat på den frågan till personen/erna i fråga):

1. "Du har inte träffat den rätta än, du kommer (kanske) ändra dig". Nej, mina känslor kommer inte att ändras när jag väl skaffar en karl (den rätta). Mina känslor kommer från inifrån samt att jag har granskat mig själv vad jag vill och hur jag vill leva min framtid och som jag känner hur mitt liv kommer att utspela sig.

2. "Tänk om han vill ha barn?" Då är han inte den rätta från första början. Mina känslor ändras inte för att den andra personen vill ha barn.

3. Det blir en uppoffring för mig då jag inte kan ge nått, jag inte vill ge (ett liv). Jag ska göra saker för mig själv och inte göra nått för nån (skaffa barn) som jag inte vill göra.

4. Att skaffa barn innebär mer ansvar. Stora ansvar. Och utgifter. Det är ansvar och pengar jag känner jag inte vill ägna min tid och uppmärksamhet på. Jag vill leva mitt liv på mitt vis. Inte för att andra personer har valt att bli föräldrar. Det kanske ger deras liv glädje och mening, men det kommer det inte göra för mig. Great for you, not for me. Vi vill alla olika saker här i livet.

5. "Du är fortfarande ung." Jajjemen, det tänker jag vara för resten av mitt liv. Jag är 30 och har haft dessa känslor sen drygt 17 år tillbaka (från en gammal notering, ända upp till 21 års ålder). Att vara 30 år är måhända att fortfarande vara ung, men jag är gammal nog att du ska komma ihåg att jag kan göra mina egna val här i livet.
JAG ÄR EN VUXEN MÄNNISKA.

6. "Tänk om han har barn?" Ja tänk om, det gör inte mig mamma till hans barn och det kommer inte få mig att vilja ha barn för att han har det. Dessutom ser jag inte mig själv ha ett förhållande med nån som har barn lika lite som att jag skulle dejta nån som inte skulle vara vegetarian/vegan samt någon som snusar eller röker.

7. "Du kan åtminstone få barn! Inte alla kan!" Är inte ett skäl till att jag ska skaffa barn. Ja, det är tråkigt för de som försöker eller inte kan få barn, men det gör inte att jag vill ha barn.

SIMPLY PUT: IT'S NOT MY CALLING

Det känns dock skönt att jag än så länge inte fått höra att jag skulle vara självisk för att jag inte vill ha barn eller försöka ge mig dåligt samvete för att jag inte kommer ge några barnbarn till min mamma.
För övrigt, bara för att jag inte har barn betyder det inte att jag hatar eller ogillar barn.

Om detta inte sjunker in så länkar jag här nedan en artikel och en video (obs, videon är på engelska och "sassy") som besvarar dessa frågor och funderingar som nån kan ha om kvinnor som inte vill skaffa barn.

http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/7-saker-du-maste-sluta-saga-till-kvinnor-som-valjer-bort-barn/

 

En lista på vad jag inte trodde om mig själv och mitt liv från när jag var ung till nu:

1. Att större delen av mitt liv var styrt av rädsla.
2. Livsglädjen sjunker inte för att jag säger NEJ till folk.
3. Att jag skulle tycka om lök, speciellt rödlök.
4. Känna glädje över att motionera, speciellt jogging.
5. Bli pescetarian, sen lacto-ovo och motiverad till att veganisera så mycket jag kan i dagsläget! (Lär mig fortfarande)
6. Att våga prata om mina känslor, något jag fortfarande jobbar på.
7. Må psykiskt, fysiskt och emotionellt bättre (det hjälpte att upptäcka rädslan).
8. Känna glädje över mat.
9. Gå alltmer ifrån vardagliga hygienprodukter. Gör egen deoderant och kör på No Poo.
10. Älska sig själv!
11. Att jag är en inkarnerad ängel.
12. Jag vet att jag har en lysande framtid framför mig. Den här tiden tar jag till att lära känna mig själv ännu mer. Jag har inte bråttom och detta är mitt liv som jag lever.

 

 

 

A couple of days ago I had a dream. Looking at the title of this post, you can easily guess what kind of nature it is.
Since the beginning is still blurry in my memories (I was doing some stuff and flying around), I'll go ahead and skip that part (as read above, it wasn't that particularly important).

I flew with some stuff to a meteorite close to earth. After dropping off stuff I look to my right and saw a planet, which I recognized as Mars (even though it looked less red, like it had a grey filter over it or something). I contemplated if it was alright to leave the stuff there and if I would make it, going on another trip. I decide it was okey and get back to earth.

While back on earth I look up once again at Mars (which was as visible as when you can see the moon and I mean when it looks really large). In the middle of the planet I see it getting red. Even more red and orange-red and it spreads. I realize quickly that it was going to explode. It felt like I already knew it was going to happen, but not exactly when.

It was such an awe gaping moment. Admiration mixed with "oh sh-t!".
I immediately thought of saving my sister, but first I used some kind of mental magic where I put up a layer of protection around our planet. I saw in my mind that a wave coming closer to my barrier I had set up (I'm guessing this was some kind of shockwave or something. It was haltered, almost freezing up. However I knew it wasn't gonna last long and at some point slowly, slowly starting to creep closer (though my barrier was still gonna put a great resistance).

I flew over a small roof and saw my sister. I grabbed her, turned around slightly (in the opposite of the direction of Mars), lifted my hand and did a blow kiss. When I did so a light that glistened in sparkling, gold color emerged.

I told my sister to follow that light and that it would lead her safe to a new planet. She told me she couldn't leave without her bf. I knew I couldn't try to convince her to go right away, so we left to search for her bf. On the way I met other people and decided to help them as well, I just couldn't leave them here and only save my own skin and my sister.

More and more people started to join and I saw several of these gold colored beakons and people following it (of which I hadn't conjured).

 

I met Lady (a friend of mine) and I ask her to come with us and that she and my sister would go together (sorry bf, the search for you kind of got lost in all that chaos lol). She tells me that she had made a deal with Malin G that they two would go together. We call her up (put the call on speakers) and asked her if it was alright for Lady to go with my sister and that I would go with her instead. She was cool with that.

My sister and Lady heads off and I go to find and empty room (toilet?). I spin around once and at the same time I tell my destination "Växjö" where she lives. Voila, I have transported myself! (Take that HP)
I open the door and find myself indoor even though it feels like being outdoor. Sounds familiar? Well yeah, same concept as Småstaden (Piteå), but the layout looked a little bit different.
I speak loudly "Calling Malin G, calling Malin G. Come to XXX".

I look around the place, walk up towards a woman and ask her if she has seen my friend. Her gaze goes from me to looking behind me, raise her right arm and point. I turn around and see her sitting at a table bench (picnic table looking? I don't know what they're called) and waving her hand to me. My jaw drops a bit, I feel a bit confused and when I walk up next to her I ask her why she didn't respond to my calling earlier. She shrugs and tells me that I already know why.

I think for a slight second and nothing comes to mind. I shake my head. She tells me it's because she wasn't going to leave. I look at the other 5 people sitting at the same table and get a hunch that she didn't want to leave these people behind. I tell her that they all could pair up instead. She looks at me and goes "yeah, that works".

Said and done, they all get up and prepare to leave. While they are, I get a sense that something was about to happen in the center of the city (dunno if this was in the same city, because I teleported/flew my way there). I tell my friend to go ahead without me.

When I get there, there was a huge crowd. The buildings were a mix of modern day structures along with aztec and greece. I saw stange flying saucers and saw when the people attacking the aliens and machines (robot). They succeeded. I take this opportunity to cross over.

I work my way over by jumping on a flat stone "bridge" (it went slightly vertically and almost all the way to the other side, don't ask me, I also think it's a weird thing to have there).

I get a hold of a guy (mid thirty, forty?) that was the leader and take him behind a building. He was called "God" by the people even though he really wasn't. For some reason it seems we had agree to go together (it's a dream, unspoken words). I tell him "let's go" and he in return tells me he can't. I ask why and he answer that he can't leave his people behind. I tell him that the reason we were going to go together was because him leaving with me would make people wanting to leave as well, since he is their leader.

He shakes his head and look towards the people. I take this opportunity to say alright and kick his butt before leaving.

I followed the golden ray and while I was in the universe, I looked around to find my ride. That's right, that pillar of light didn't lead directly to a new planet, but to a transportation that would take us to our new home.

 

And oh yeah, there was a fire in somewhere in the crowd, but I skipped that detail in the story telling.

And that's it. That was my doomsday dream.
What I think about it... Transformation, a change. Some people choose to stay behind and go about the "old way" instead of embracing the new.
It was a very heavy feeling throughout the dream (from the moment I went and searched for people to rescue). It's that kind of feeling when you go through a transition. From letting go of the old way of thinking, letting go of things and so on. It wasn't something I felt within, but in the air. It felt like it wasn't about me (except the part where I went and helped people with guidance), rather something that will happen soon.

 

I see more and more people awaken. I see the change.