mirax

Det första jag såg var mina egna ögon. De stirrade tillbaka på mig med olika uttryck. Vilket var det sanna? Chock, upphetsning eller ilskan? Tillsammans utgjorde de en blandad sörja av svart gegga utan en fast punkt.

 

Mina andetag och puls var ojämna. Hjärtat pumpade frenetiskt. Mina kinder ackompanjerades av rödstänkta fläckar.

 

Jag sträckte ut mina fingrar för att vidröra den blanka ytan som satt på väggen. Var detta jag?

 

Min blick vandrade nerför min vänstra hand mot hörnet. Där stod jag och stirrade på henne. Hon låg med ryggen mot mig. Det var över. Från och med nu existerade inte "vi" och "oss".

 

Jag nåde inte vända mig om för att se sanningen.

 

Se hur hon blev allt kallare. Se när hennes värme spred sig runt henne som en matta.

 

Vad hade jag gjort?

 

Vad... Har... Jag... Gjort...?!

 

 

 

 

2012 eller -13?