mirax

För några dagar sedan var jag iväg på en tarotfika, dvs jag träffade en gammal klasskamrat för att ta en fika medan jag spådde denna person i tarot.

Jag berättade för personen att bland annat kunde jag spå vad ens livsläxa är i detta livet (life purpose <-- tycker det låter bättre på engelska) och nämnde att jag har spått mig själv om vad det var.

Svaret jag fick av tarotleken handlade om kommunikation (vilket jag tycker det stämmer bra in på mig).

Personen jag var med sa att denne tyckte att det stämde in på mig och berättade att i början (Framnäs) var jag blyg.

Jag rättade genom att säga reserverad. För blyg är jag inte.

Vilket gjorde att vi halkade in på att prata lite om introvert - extrovert.
Vilket får mig att vilja skriva ner om det i ett annat blogginlägg, i detta inlägg ska jag berätta om min livsläxa. Kommunikation.

Det som hände mig när jag var liten var att jag "tappade rösten". Jag hade inga svårigheter att prata, men att prata om mina riktiga känslor och tankar höll jag igen utav rädsla att bli konfronterad och slutligen, övergiven.

Att kommunikation skulle vara min livsläxa stämmer väldigt bra in på mig. Jag behövde tappa kommunikation tidigt för att lära mig om på nytt och kunna uppskatta vikten av kommunikation. Länge trodde jag att jag var svag och inte kunde kommunicera väl för att jag blev antingen hintad om det eller fått intryck att jag var det från vad andra sagt om mig. När jag upptäckte den bakomliggande faktorn, rädslan, så blev det ens mycket lättare att jobba på det. Det blev ett aha moment, släpper det och går vidare.