Shatter Me - Lindsey Stirling
Spegel spegel
I strävan att passa in i samhället, som fortfarande till stor del lever efter det gamla "systemet", så ser jag de människor som hamnar i kläm för att de har inte upptäckt själva att de har fötts till den här världen med rollen att bli en av de ledande förebilder för det nya genom att vara en av de första som bryggar mellan det gamla och det nya.
Denna värld som trycker ner människors självförtroende. Att en är mindre värd och inte skulle kunna utföra stordåd för att en inte har pengar, kontakter eller ens utbildning. Det behöver inte ens vara något stort, bara ens egen dröm och längtan för ett särskilt område som är viktig för en.
För att inte nämna att det kan ta tid att hitta och sätta i ord för den brinnande glöd som bultar i våran hjärtan. Dessa människor är uppväxta i en värld som lär ut att fortsätta i samma hamsterhjul när ens inre skriker rakt ut att detta inte kan fortsätta. Ingen mår bra av det i längden, till slut bryter en ihop. Vi sörjer. Vi sörjer oerhört. Inte bara vi, men även den äldre generationen. Förälder/föräldrar, mor/far-föräldrar etc som inte orkar. Familjen är viktig för oss. Vi bryr oss. Vi bryr oss så oerhört. Vi försöker vårt bästa att hand om er till den grad att vi själva inte tar itu med våra egna känslor och tankar. Varför skulle vi när samhället är uppbyggt och strukturerat på det sätt att det är meningen att vi ska nonchalera och vifta bort våra drömmar? Det är trots allt inte "realistiskt". Bibehåller vi detta så kan du vara säker på att i vuxen ålder att inte bli tagen på allvar eller ignorerad. Fast förstås, det kan vara på gott och ont. Det är på det viset en lär den hårda vägen att hitta rätt väg. Dock är även detta något som får ha sitt slut och gå i pension.
Inte alla tar sig ut tidigt från det snurrande hjulet. Vi försöker själva, vi försöker hjälpa våra närmaste som har saktat av. Vi blir till slut övermäktiga. Idéen om hur livets olika skeenden ska se ut och när, styr farten på hjulet. Vi försöker bara följa takten. Det går för snabbt. Våra kroppar blir fastklistrade mot, gör oss yra och när den till sist står still för att vi inte rör på oss så är vi alldeles för vimmelkantiga med spagettiben att vi inte har styrkan att lyfta våra kroppsdelar och överge hjulet. Det är allt vi har känt till, det vi är vana vid. Hjulet stannar av. Gått sönder. Är sned. Suger ut all ens energi att bara gå fem steg. Vi får känna både skuld och skam av andra som febrilt springer i sina hamsterhjul att vi bara sitter och inte bidrar. Vi får veta att nog har andra haft sina önsketänkande om ett bättre liv, framgång etc men att det går över eller att det får sitta i ett hörn och samla damm.
När vi är unga så får vi springa i samma hjul som våra förälder/rar eller den person/er som har vårdnaden om oss för att de har ansvaret att ta hand om och lära ut, men när dom själva inte orkar så försöker vi hjälpa till genom att springa med för att avlasta den andra. När vi själva sen får våra egna hjul så blir det för tungt. Vi har för länge hjälpt andra att när vi hör vårat inre som talar till oss vad vi har för behov i vår vardag blir det istället en till röst som behöver hjälp. Även om det är våran egen så har vi gjort slut på våran ork. Vi vet att den rösten är den viktigaste, men vi har slut energi.
Det tar tid till att läka ett hjärta som brustit. Sörja klart över det gamla och försöka klura ut att bli förstådd och accepterad över att en går mot det nya, att det inte betyder att en överger sina närmaste.
Det tar tid att bli sin egna bästa vän igen och tro på sina känslor och tankar som speglar en bild av något som ligger djupt och slumrar i det dolda i väntan på att bli accepterad så att en kan äntligen omfamna sitt kall och komma hem till sitt sanna jag.
Första steget är det mest skrämmande: Låsa upp bojor av rädsla som hållit oss fjättrade.
I dream
of ocean
The soothing winds
from the forest
Heart of fire
and her sweet
kisses
I walk
on a path
of
abundance
The winterwolf
calling
Our hearts
Illuminated
And I dream
of such beauty
A world that once was
Sand in my hands
are hard to grasp
Time is slipping
Do you hold onto
Ego
or do you let go
Surrender
restrictions
pain
suffering
Break free from shackles
that you've
been holding on
all along
Walk in light
Walk in love
and your dreams
will become your reality
2016-05-24
Livsläxa - Kommunikation
Jag berättade för personen att bland annat kunde jag spå vad ens livsläxa är i detta livet (life purpose <-- tycker det låter bättre på engelska) och nämnde att jag har spått mig själv om vad det var.
Svaret jag fick av tarotleken handlade om kommunikation (vilket jag tycker det stämmer bra in på mig).
Personen jag var med sa att denne tyckte att det stämde in på mig och berättade att i början (Framnäs) var jag blyg.
Jag rättade genom att säga reserverad. För blyg är jag inte.
Vilket gjorde att vi halkade in på att prata lite om introvert - extrovert.
Vilket får mig att vilja skriva ner om det i ett annat blogginlägg, i detta inlägg ska jag berätta om min livsläxa. Kommunikation.
Det som hände mig när jag var liten var att jag "tappade rösten". Jag hade inga svårigheter att prata, men att prata om mina riktiga känslor och tankar höll jag igen utav rädsla att bli konfronterad och slutligen, övergiven.
Att kommunikation skulle vara min livsläxa stämmer väldigt bra in på mig. Jag behövde tappa kommunikation tidigt för att lära mig om på nytt och kunna uppskatta vikten av kommunikation. Länge trodde jag att jag var svag och inte kunde kommunicera väl för att jag blev antingen hintad om det eller fått intryck att jag var det från vad andra sagt om mig. När jag upptäckte den bakomliggande faktorn, rädslan, så blev det ens mycket lättare att jobba på det. Det blev ett aha moment, släpper det och går vidare.
Future viewing
Well first of all, bright. I love taking walks and talking to myself, that's how I get to know more about myself and how I absorb the feelings and thoughts I have about my own future.
Taking walks in nature is so beneficial for your mind, body and soul. You connect with nature and with yourself, your stress levels go down and you can feel more grounded, thus you're more balanced. You get fresh air, away from electronics (well depends if you're like me who take my phone with me to take pictures and no, not selfies) and you exercise! Well that's what I get from taking walks.
Though I still don't know what to do in the future in terms of career choice, I do get to know what I want to do in the future and what I know I will be doing in the future. That's because I can sense/feel that's where I'm headed at. Those things are:
Photography. I will continue to take photos, especially of nature. It's something I do in my daily life, something I've done in the past and will be doing in the future. Ofc, only a hobby of mine.
Writing. I love writing! I write poems, short stories and planning on writing a few "books" (dunno at this moment if I would take it to a publisher or simply put up each chapter on my blog). Also a hobby, though I hope for more people to read my work. After all, I'm not only writing to have fun or to let out my imagination. It's to grab the readers and affect them. Ever heard of, that a book can "swallow" someone up? My stories need food too! Dinner time, oh yeah!
Painting/drawing. I've done it for a few years, I can't imagine myself to stop doing it. Also a hobby.
Designing/Sewing. Well I need to get that sewing started.
Veganism. I've recently taken the step into veganism. I'm so happy and it wasn't much of a big step from lacto-ovo to vegan. Mostly because the daily consumption of dairy and eggs were minimal to begin with. I sense a future blog post here.
Environment. I love nature and I'm very conscious of the world of consumerism and the amount of junk we trash. That's why I'm bringing minimalism more into my daily life, recycle as much as possible (as before) and in the future to grow food for me and my future husband. I live in a apartment so when I've grown vegetables, it's been on a small scale and indoors.
No poo and holistic. Since a few months ago I've made my own deoderant and it works wonder! I do believe that most beauty treatments can be made from basic ingredients rather than somethings that is made in a factory, with ingredients that you can barely pronounce and shipped from various of different countries. Oh right, that deoderant can be a future subject here on my blog! Also, holistic. I believe that the things you encounter in your life, which need healing or have a problem solved are better solved by examining the roots. Sure, some things need an actual doctor or vet (if it's an animal) to assess the situation.
Spirituality. Spirituality have been with me for a long time, it's part of me. It will also develop more and it's something that I feel is something I'll incoporate into my life career wise. Though it's something that's kinda hard to tell AF: "Hey! What I wanna do? Well, spirituality". Though I'm not sure it's something I will be doing on the side or if it's going to be an actual career of mine. Spirituality is my calling.
Guidance/helping/healing. I've noticed for a few years now that I encounter people who are in need of an ear or advise. From friends to strangers. A friend of mine has told me twice that "You're very healing".
Youtube/blog. I've actually recorded some videos and put on my youtube channel. I feel inspired by other peoples videos to the point that I want to make my own. Though sadly, I don't have a camera for that. Also, the quality of those videos... I'm a bit sad. My cellphone... No, it's not possible. For now it's on hold. When it comes to my blog, I've started to put up more posts and I feel that it's something I'm more serious with. Before it was for fun (still is), but sometimes it has been breaks and haven't updated for a year or more.
Traveling/Travelling! Yes, I wrote down the two spellings. I want to travel to different places, stay for a while. This doesn't always mean vacation.
Nature & Health! Being more in nature, to exercise more and to simply breath.
CANADA! Here it is, something I've told a few people. I see myself living in Canada. I've been drawn to it since childhood. It's been on my mind for a very long time without understanding why. With time, it has sinked in that, that's where I belong, where I'm headed to. Canada is calling to me.
And some other fun stuff :)
So tell me, how do I squeeze in everything and find the perfect education/university.
The answer is: There is none! Well maybe it does (and it hasn't been found), but I've come to the conclusion that I'm not going to go to a university. I will write the reasons for that in another blogpost.
I feel that my part on this earth is that my role here is to be inspired and inspire others, to heal and to guide.
That is all from me!
Utslag
Pockie Ninja game support
qiuping.lu: Hello, game321, No.006 is working for you.
qiuping.lu: Can I help U?
ME: Yeah
ME: the game loads to 100% but afterwards I get a dark green background scene
ME: is that something familiar?
qiuping.lu: you can change another browser
ME: What can I do about it?
ME: How?
ME: Sorry, I have never done that before
qiuping.lu: what browser do you use?
ME: Mozilla Firefox
qiuping.lu: you can change another
Mari E: What would the best browser option be?
qiuping.lu: you can try firefox
ME: I am using firefox.. is it not the same?
qiuping.lu: it is same
ME: So you want me to change something I already have and using.. I don't get that
qiuping.lu: you mean what
ME: I don' get what you're saying
qiuping.lu: can you play the game ?
ME: No, it loads to 100% then I just get a simply dark green screen
qiuping.lu: did you change another browser ?
ME: NO, I'm using the best one there is (in my opinion) and that is firefox
qiuping.lu: yes ,does it work ?
ME: No
ME: That's what I have been telling you
ME: Are you.. qualified to be a supporter?
qiuping.lu: i am sorry ,our tech is working on it ,
ME: I'm just wondering if "my" problem is on this side or it's something others are dealing with it as well
qiuping.lu: there are so many players have your problem like you ,so we tried to dealing with it ,but you should give us time
ME: Well of course I can do that! I'm just asking to get an answer so that I can stop trying to load the game for the meanwhile
qiuping.lu: sorry for that ,you can try it later
ME: No need for apologies, you have done nothing wrong. I just simply asked to know if I should keep trying or come back another time/day :)
ME: Thank you for your help
qiuping.lu: you are welcome
2011-03-26
Jag erkänner
Den rätta vägen
Ta mig t.ex... Jag är 30 och jag har för ett år sen läst upp mina gamla betyg.
Hade du frågat mig 10 år sen så skulle jag känna att jag själv skulle ha vid det laget ha en universitets utbildning, ha ett bra jobb och pojkvän/sambo alternativt make.
För andra, planer på att skaffa barn eller ska ha barn vid den åldern.
Mina tvångstankar finns inte längre, men jag märker av smått här och där att några visar tecken på att ha dessa tankemönster. När det gäller mot mig.
Det är jobbigt, självklart är det jobbigt.
De må bry sig om mig, men det är ingen bra gest. Jag har nog med att utforska mig själv och vad jag vill utan att behöva bli påmind att andra "ser" mig. Var snäll och sluta ge folk (inte bara jag) den här sortens uppmärksamhet.
Jag hittade en video som jag tycker beskriver väldigt bra om hur en lär märka till att en själv inte går mot den rätta vägen.
Jag är som sagt medveten om dessa tankar och jag delar med mig denna video för att uppmärksamma andra och att det i sin tur inspirerar andra att ta steget till att gå sin egen rätta väg.
Obs, på engelska!
Good and Bad
OPPA! FIGHTING!
Gnäll Inte Bara På!...
Jag är ganska säker på att om ni har läst ett blogginlägg eller diskussion om ett visst ämne så har ni stött på ovanstående rubrik som mening i kommentarerna...
Gnäll inte bara på.... tralalalala...
Hur ska jag fortsätta... okej, så här är det... Personen/erna som tar upp en särskild fråga i ett ämne lär göra just det. Inte hela ämnet, inga utsvängningar. Ett ämne, en fråga som är viktig för just bloggaren/trådskaparen och som har dykt djupare i frågan eller lyfter fram den.
Självklart finns det mer i (huvud) ämnet, men det är inte det som är fokus här eller hur?
Det är inte deras ansvar att ta med allt rörande ämnet/frågan.
Ex: Någon skriver mer ingående om grädden på tårtan (ni vet, “äta hela tårtan”), men ni vill att man ska skriva om hela tårtan eller: "Gnäll inte bara på grädden, titta på strösslet!"
Om DU tycker det är viktigt att peka ut fler fingrar bara för att bloggaren/ts bara gör det åt ett håll så kanske du kan starta din egen tråd/blogg och göra det, istället för att plita ner en kommentar som lyder “gnäll inte bara på” i ett försök att få personen känna sig skuldmedveten.
Barbro, jag tittar på dig.
Ps. Namnet Barbro kan vara påhittat, eller inte.
Ps2. Oh the irony om jag får en kommentar som lyder “Gnäll inte bara på”... Jag kommer svara:
"L-O-L, I see what you did there"
NO KIDS for me
Det finns en del som vet om att jag inte vill ha barn och det är något jag har känt länge (sen jag var betydligt yngre). Dock finns det tre tillfällen som motsäger detta, så jag tänker ta upp det och förklara det närmare.
Jag hade en period (för några år sedan) där tankarna skiftade från att ha barn i framtiden till inte. Jag förstod dock efter en tid att nä, det var äggklockan som tickade och inte mina känslor som pockade på.
Ett par år sedan övervägde jag att bli surrogatmamma om det hade varit möjligt. Detta eftersom jag lärde känna en person via Sinnena's som så gärna ville bli mamma, men chanserna var gode låg. Detta nämnde jag för min syster nått år eller två (efter att jag varit på Sinnena's) och hon tyckte att jag kunde vara surrogatmamma åt henne i framtiden. Vilket jag sa okej till. Då. Idag är en annan femma då jag har tänkt över det hela och känna, näe bara tanken att va gravid får mig väldigt illamående.
Jag har visserligen pratat om adoption enbart för att jag tycker det är ett bättre alternativ (och då menar jag inte enbart mig själv, mest för andra). Detta pga populationen i världen, inte för att jag tycker att andra inte ska skaffa egna (biologiska) barn.
Därför listar jag nedan (inte i någon specifik ordning) till varför jag inte vill ha barn:
1. Bara tanken (gravid) får mig riktigt, riktigt illamående. Som en liten alien som inte hör dit.
2. Det är inte min livsstil. Tanken att ha en familj med barn är inte min grejj. Awesome för dom som har valt det, jag ser inget fel med det. Det är bara inte rätt för mig. Det gäller även då livsstilen i framtiden.
3. Jag ser mig själv resa hit och dit. Då menar jag inte semester. Från månader till år, vem vet.
4. Jag tycker om att sova.
Och här kommer svar till frågor som jag har fått (och jag har svarat på den frågan till personen/erna i fråga):
1. "Du har inte träffat den rätta än, du kommer (kanske) ändra dig". Nej, mina känslor kommer inte att ändras när jag väl skaffar en karl (den rätta). Mina känslor kommer från inifrån samt att jag har granskat mig själv vad jag vill och hur jag vill leva min framtid och som jag känner hur mitt liv kommer att utspela sig.
2. "Tänk om han vill ha barn?" Då är han inte den rätta från första början. Mina känslor ändras inte för att den andra personen vill ha barn.
3. Det blir en uppoffring för mig då jag inte kan ge nått, jag inte vill ge (ett liv). Jag ska göra saker för mig själv och inte göra nått för nån (skaffa barn) som jag inte vill göra.
4. Att skaffa barn innebär mer ansvar. Stora ansvar. Och utgifter. Det är ansvar och pengar jag känner jag inte vill ägna min tid och uppmärksamhet på. Jag vill leva mitt liv på mitt vis. Inte för att andra personer har valt att bli föräldrar. Det kanske ger deras liv glädje och mening, men det kommer det inte göra för mig. Great for you, not for me. Vi vill alla olika saker här i livet.
5. "Du är fortfarande ung." Jajjemen, det tänker jag vara för resten av mitt liv. Jag är 30 och har haft dessa känslor sen drygt 17 år tillbaka (från en gammal notering, ända upp till 21 års ålder). Att vara 30 år är måhända att fortfarande vara ung, men jag är gammal nog att du ska komma ihåg att jag kan göra mina egna val här i livet.
JAG ÄR EN VUXEN MÄNNISKA.
6. "Tänk om han har barn?" Ja tänk om, det gör inte mig mamma till hans barn och det kommer inte få mig att vilja ha barn för att han har det. Dessutom ser jag inte mig själv ha ett förhållande med nån som har barn lika lite som att jag skulle dejta nån som inte skulle vara vegetarian/vegan samt någon som snusar eller röker.
7. "Du kan åtminstone få barn! Inte alla kan!" Är inte ett skäl till att jag ska skaffa barn. Ja, det är tråkigt för de som försöker eller inte kan få barn, men det gör inte att jag vill ha barn.
SIMPLY PUT: IT'S NOT MY CALLING
Det känns dock skönt att jag än så länge inte fått höra att jag skulle vara självisk för att jag inte vill ha barn eller försöka ge mig dåligt samvete för att jag inte kommer ge några barnbarn till min mamma.
För övrigt, bara för att jag inte har barn betyder det inte att jag hatar eller ogillar barn.
Om detta inte sjunker in så länkar jag här nedan en artikel och en video (obs, videon är på engelska och "sassy") som besvarar dessa frågor och funderingar som nån kan ha om kvinnor som inte vill skaffa barn.
Vad jag inte trodde om mig
1. Att större delen av mitt liv var styrt av rädsla.
2. Livsglädjen sjunker inte för att jag säger NEJ till folk.
3. Att jag skulle tycka om lök, speciellt rödlök.
4. Känna glädje över att motionera, speciellt jogging.
5. Bli pescetarian, sen lacto-ovo och motiverad till att veganisera så mycket jag kan i dagsläget! (Lär mig fortfarande)
6. Att våga prata om mina känslor, något jag fortfarande jobbar på.
7. Må psykiskt, fysiskt och emotionellt bättre (det hjälpte att upptäcka rädslan).
8. Känna glädje över mat.
9. Gå alltmer ifrån vardagliga hygienprodukter. Gör egen deoderant och kör på No Poo.
10. Älska sig själv!
11. Att jag är en inkarnerad ängel.
12. Jag vet att jag har en lysande framtid framför mig. Den här tiden tar jag till att lära känna mig själv ännu mer. Jag har inte bråttom och detta är mitt liv som jag lever.
DOOMSDAY
Since the beginning is still blurry in my memories (I was doing some stuff and flying around), I'll go ahead and skip that part (as read above, it wasn't that particularly important).
I flew with some stuff to a meteorite close to earth. After dropping off stuff I look to my right and saw a planet, which I recognized as Mars (even though it looked less red, like it had a grey filter over it or something). I contemplated if it was alright to leave the stuff there and if I would make it, going on another trip. I decide it was okey and get back to earth.
While back on earth I look up once again at Mars (which was as visible as when you can see the moon and I mean when it looks really large). In the middle of the planet I see it getting red. Even more red and orange-red and it spreads. I realize quickly that it was going to explode. It felt like I already knew it was going to happen, but not exactly when.
It was such an awe gaping moment. Admiration mixed with "oh sh-t!".
I immediately thought of saving my sister, but first I used some kind of mental magic where I put up a layer of protection around our planet. I saw in my mind that a wave coming closer to my barrier I had set up (I'm guessing this was some kind of shockwave or something. It was haltered, almost freezing up. However I knew it wasn't gonna last long and at some point slowly, slowly starting to creep closer (though my barrier was still gonna put a great resistance).
I flew over a small roof and saw my sister. I grabbed her, turned around slightly (in the opposite of the direction of Mars), lifted my hand and did a blow kiss. When I did so a light that glistened in sparkling, gold color emerged.
I told my sister to follow that light and that it would lead her safe to a new planet. She told me she couldn't leave without her bf. I knew I couldn't try to convince her to go right away, so we left to search for her bf. On the way I met other people and decided to help them as well, I just couldn't leave them here and only save my own skin and my sister.
More and more people started to join and I saw several of these gold colored beakons and people following it (of which I hadn't conjured).
My sister and Lady heads off and I go to find and empty room (toilet?). I spin around once and at the same time I tell my destination "Växjö" where she lives. Voila, I have transported myself! (Take that HP)
I open the door and find myself indoor even though it feels like being outdoor. Sounds familiar? Well yeah, same concept as Småstaden (Piteå), but the layout looked a little bit different.
I speak loudly "Calling Malin G, calling Malin G. Come to XXX".
I look around the place, walk up towards a woman and ask her if she has seen my friend. Her gaze goes from me to looking behind me, raise her right arm and point. I turn around and see her sitting at a table bench (picnic table looking? I don't know what they're called) and waving her hand to me. My jaw drops a bit, I feel a bit confused and when I walk up next to her I ask her why she didn't respond to my calling earlier. She shrugs and tells me that I already know why.
I think for a slight second and nothing comes to mind. I shake my head. She tells me it's because she wasn't going to leave. I look at the other 5 people sitting at the same table and get a hunch that she didn't want to leave these people behind. I tell her that they all could pair up instead. She looks at me and goes "yeah, that works".
Said and done, they all get up and prepare to leave. While they are, I get a sense that something was about to happen in the center of the city (dunno if this was in the same city, because I teleported/flew my way there). I tell my friend to go ahead without me.
When I get there, there was a huge crowd. The buildings were a mix of modern day structures along with aztec and greece. I saw stange flying saucers and saw when the people attacking the aliens and machines (robot). They succeeded. I take this opportunity to cross over.
I work my way over by jumping on a flat stone "bridge" (it went slightly vertically and almost all the way to the other side, don't ask me, I also think it's a weird thing to have there).
I get a hold of a guy (mid thirty, forty?) that was the leader and take him behind a building. He was called "God" by the people even though he really wasn't. For some reason it seems we had agree to go together (it's a dream, unspoken words). I tell him "let's go" and he in return tells me he can't. I ask why and he answer that he can't leave his people behind. I tell him that the reason we were going to go together was because him leaving with me would make people wanting to leave as well, since he is their leader.
He shakes his head and look towards the people. I take this opportunity to say alright and kick his butt before leaving.
I followed the golden ray and while I was in the universe, I looked around to find my ride. That's right, that pillar of light didn't lead directly to a new planet, but to a transportation that would take us to our new home.
And that's it. That was my doomsday dream.
What I think about it... Transformation, a change. Some people choose to stay behind and go about the "old way" instead of embracing the new.
It was a very heavy feeling throughout the dream (from the moment I went and searched for people to rescue). It's that kind of feeling when you go through a transition. From letting go of the old way of thinking, letting go of things and so on. It wasn't something I felt within, but in the air. It felt like it wasn't about me (except the part where I went and helped people with guidance), rather something that will happen soon.
Håll Igång Trött
Jodå, tänker satsa mer på att skriva. Däremot lovar jag inget. När jag lovar nånting som har med skrivandet att göra till andra personer, så kan jag inte hålla det.
Jag svarade framtid. Lätt.
Varför? Jo, för att uppnå bilden hur min framtid ska se ut, så bör jag redan nu ta stegen för att nå dit. Eller hur?
Framtiden, den är idag och den är nästa sekund.
This picture does not belong to me and I take no credit. Megumi Kitagawa, from the manga: Suki tte Ii na yo